Sarah Dessen - författaren som alltid levererar

Sarah Dessen föddes år 1970 i Illinois, USA. 

Sarah Dessen är för mig författaren som alltid levererar. Hon har lyckats leverera hela åtta böcker som blivit så omtalade att de översatts till svenska. Dessutom har jag gillat alla de åtta böckerna. De är typiska feel good-ungdomsromaner som handlar om livet, familj, kärlek och vänskap och kanske det bästa av allt, de utspelar sig på sommaren. Perfekta att läsa nu när det börjar bli riktigt ruggigt ute!

En lista på hennes somriga mysböcker:

Du glömde säga hej då (favorit)

Ännu en ny stad och ännu en ny skola. Inte för att Mclean har något emot det. Tvärtom, hon tycker att det ska bli ganska skönt att gå vidare, att börja om, att bli någon ny. På ett nytt ställe kan hon vara vem hon vill: den klämkäcka hejarklacksledaren, den svåra tjejen som klär sig i svart eller hon som känner alla och går på alla fester. Mclean är van att byta roll, för hon och hennes pappa flyttar ofta. Väldigt ofta.

Men när de kommer till Lakeview blir allt annorlunda. Mclean har redan bestämt vem hon ska vara, men det hjälper inte. Plötsligt står hon där utan förklädnad, och den enda hon kan vara är sig själv. Men vem är egentligen den riktiga Mclean? Kanske kan grannkillen Dave hjälpa henne att ta reda på det?

Mycket mer än så (favorit)

Auden har jämt varit den perfekta dottern, den ansvarsfulla systern, den duktiga eleven. Hon är en tjej som man kan lita på. Men Auden har känt sig instängd av alla krav, hon har inte haft något socialt liv och hon har inte sovit en hel natt på flera år.

Innan hon ska börja på college får hon ett erbjudande om att tillbringa sommaren hos sin pappa och hans nya familj i en liten stad vid kusten, och hon tar tillfället i akt. Hon får ett sommarjobb i sin bonusmammas klädbutik och plötsligt händer någonting med Auden. Hon får lära sig allt om det sociala spelet, om hur tjejer pratar och beter sig, om tjejers vänskap och deras kärleksbekymmer. Så möter hon Eli, en ensamvarg som också har svårt för att sova om nätterna, och som Auden snabbt kommer nära. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag: Auden för att göra allt det där hon aldrig har gjort, Eli för att lära sig att leva med de skuldkänslor han bär på sedan han var med om en nära väns död. Det blir sommaren när allt förändras.

I dina ögon

Sydneys bror Peyton sitter i fängelse. Föräldrarna gör allt för att hjälpa honom, och Sydney, som alltid har stått i skuggan av sin storebror, blir mer och mer osynlig. Och hon känner skuld. Är det bara hon som tänker på vad Peyton har gjort, att han faktiskt har begått ett brott och förstört en annan människas liv?

När Sydney börjar i en ny skola träffar hon Layla och Mac. De är inte alls som Sydneys gamla vänner från privatskolan, och plötsligt känner hon sig sedd, för första gången på väldigt länge. Hon dras in i deras värld, och slipper de långa, ensamma eftermiddagarna framför teven. Layla och Sydney blir snabbt bästa vänner, och snart utvecklas hennes vänskap med Mac till något helt annat.

Blunda och hoppa

Remy är en ganska cynisk, lite bitchig tjej som tycker att relationer är bäst om de är korta och utan engagemang. Hon tar aldrig några risker, hon har noll tillit till människor, och hon är expert på att göra slut. Kanske har det någonting att göra med att hennes mamma är inne på sitt femte äktenskap och på att hennes pappa är död. Men så träffar hon Dexter, en musikerkille som inte alls är hennes typ. Tror hon.

Mitt perfekta liv

Macys sommar ligger framför henne, noggrant planerad, precis som hon vill ha det för att inte förlora kontrollen. Hennes kille åker iväg på "brain camp". Själv ska hon jobba i informationsdisken på biblioteket. Men det blir inte som hon tänkt sig: Pojkvännen vill att de ska ta en paus, och plötsligt dyker ett extra sommarjobb upp på cateringfirman Wish, där det jobbar ett gäng galna typer som Macy verkligen gillar.

Där finns också Wes - tatuerad, konstnärlig, en kille som säger sanningen och som är den där sorten som vänder upp och ner på ens liv. Han är precis allt det Macy inte vill ha, men ändå känner hon sig så bekväm med honom, och lyckligare än på länge.

Du är aldrig ensam

Ruby Cooper förväntar sig alltid det värsta. Då slipper hon bli besviken. Och hennes liv vänds upp och ner när hennes mamma en dag sticker hemifrån och lämnar kvar Ruby i det fallfärdiga huset de bott i. Ruby vill bo kvar, men eftersom hon är under arton får hennes storasyster vårdnaden om henne och hon måste flytta dit.

Det är bara det att systern lever ett helt annat liv än Ruby och hennes mamma gjort. Hon har gift sig rikt, hon bor i ett välbärgat, flott område, och hon skickar Ruby till privatskola. Men hur ska hon passa in?

Allt och lite till

Luke är verkligen den perfekta pojkvännen. Snäll, snygg och pålitlig. Emaline och han har varit tillsammans i flera år och deras förhållande är helt perfekt. Eller? Sommaren efter high school börjar Emaline ifrågasätta allting. Räcker livet i den trygga småstaden Colby och en framtid med Luke, eller vill hon ha mer? Ska hon satsa på en riktigt bra utbildning och en lysande karriär, som hennes pappa vill? Och när den spännande New York-killen Theo dyker upp i Colby för att arbeta med en dokumentärfilm ställs allting på sin spets.

En gång för alla

Louna har varit med om alla typer av bröllop: bröllop på stranden, bröllop i historisk miljö, bröllop på tjusiga restauranger. Hon jobbar extra hos sin mamma som är bröllopsfixare men är övertygad om att hon själv aldrig kommer att gifta sig. Inte efter det som hände med hennes pojkvän. Louna tror inte på livslång kärlek, helt enkelt.


Så när den charmige Ambrose dyker upp håller hon honom på armlängds avstånd. Hon är inte intresserad av något förhållande, och absolut inte med honom. Men Ambrose är inte den som ger upp. Inte när han har hittat någon han verkligen vill ha.

Recension av Alla borde vara feminister

Denna bok skiljer sig en aning från de jag brukar läsa. Oftast läser jag böcker med fantastiska historier och dolda budskap. Den här har istället ett tydligt budskap som berättas genom historier. Eller rättare sagt genom erfarenheter från författarens egna liv i kombination med fakta.

Namn: Alla borde vara feminister

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Originaltitel: We should all be feminists

Översättare: Niclas Hval

Bokförlag: Albert Bonniers Förlag

Handling: Första gången Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: ”Du är ju för terrorism.”

Chimamanda bestämmer sig för att göra ordet till sitt. Alla borde vara feminister är hennes personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen.

Favoritcitat: ”I USA får en man och en kvinna som utför samma arbete och har likvärdig utbildning  och erfarenhet olika mycket betalt. Mannen får mer eftersom han är man. Alltså är det männen som på ett mycket bokstavligt vis styr världen. Det här kanske verkade vettigt för tusen år sedan. Då levde vi i en värld där fysisk styrka var den viktigaste egenskapen om man skulle överleva; den som var starkast blev oftast ledare. Och män är generellt sätt fysiskt starkare (det finns förstås många undantag). Idag lever vi i en väldigt annorlunda värld. Den som är bäst lämpad att vara ledare är inte den som är starkast, utan den som är mest intelligent, har störst kunskap, är mest kreativ och mest innovativ. Och det finns inga hormoner för de egenskaperna. Det är lika troligt att en man är intelligent, kreativ och innovativ som att en kvinna är det. Mänskligheten har utvecklats. Men våra tankar om kön har inte utvecklats särskilt mycket.”

Analys:

”En del undrar: Varför just ordet feminist?”

”I århundraden har världen delat in mänskligheten i två grupper och sedan exkluderat eller förtryckt den ena gruppen. Det är inte mer än rätt att en lösning på problemet erkänner det.”

Alla borde vara feminister är en bok som ger svar på tal. Den besvarar de eventuella motsättningar eller frågor människor kan ha när det kommer till feminism. Jag som feminist har svårt att förstå hur någon ens kan motsätta sig det faktum att alla är lika mycket värda men jag kan se att denna bok definitivt behövs i vår värld. Lika mycket här i Sverige som i Nigeria där författaren växt upp. Och ja, Sverige har kommit längre i jämlikhetsfrågor men vi är inte i mål. Vi får inte sluta kämpa eller ännu värre, gå bakåt.

Författaren beskriver komplexa världsproblem på ett enkelt och tydligt sätt som alla kan förstå. Hon förstärker allt genom att använda sig av egna genuina erfarenheter i kombination med historier från människor hon träffat samt med inslag av ren fakta. Det jag framförallt tar med mig är hur man kan resonera på ett enkelt, tydligt och övertygande sätt i de stunder då man väl möter människor med helt andra åsikter än sig själv.

Podcasten Konsten att vara

Läsning är terapi för själen men det har jag upptäckt att även podcasts kan vara. Mitt tips för att överleva långa bil/buss/tåg/flygresor är podcasts! Sätt på en tillräckligt bra och tiden flyger fram, precis som den gör när man läser en riktigt bra bok.

Mitt första podd-tips är Konsten att vara som görs av Clara Henry och Gustaf Jernberg. Den var bra från start men har ändå lyckats växa i mina ögon. Jag vill framförallt rekommendera avsnittet Konsten att inte vara rasist. "I elfte avsnittet försöker Clara tänka på sin hälsa, och undvika sverigedemokratiska åsikter på Twitter, men det är ju i princip omöjligt. Gustaf vill påminna alla om att det inte är okej att slå Rihanna och Clara ifrågasätter om Alexander Bard faktiskt är "Sveriges mest intelligenta person". Clara har dessutom legat vaken över sitt Moment of the weak och Gustaf berättar om när han ljög för sina föräldrar första gången han gick i Prideparaden." Lyssna!

Recension av Som stjärnor i natten

Jag är en av alla de som har gåvan att kunna leva sig in i böcker på det allra djupaste sätt. Jag vet inte om det är något man föds med eller lär sig men jag har svårt att förstå de som inte tycker att en riktigt bra bok kan vara bland det bästa som finns här i världen. Jag vill jag tro att det finns minst en bok för alla där ute någonstans. En bok som talar direkt till en. Jag har läst flera sådana böcker men det beror förmodligen på att jag också läst väldigt många.

Som stjärnor i natten är den första bok på kanske några månader, kanske ett år, kanske till och med tre år som berör mig på ett sådär riktigt djupt ”Jag glömmer allt annat i hela världen”-sätt.

Ord som sorglig, hemsk och svår är ord jag sett användas flitigt för att beskriva denna berättelse och kanske är den det men jag kan ändå inte undgå att känna att det är helt fel ord. Kanske finns det inte ens ord som räcker till för att beskriva denna berättelse men jag tänker ändå försöka.

Namn: Som stjärnor i natten

Författare: Jennifer Niven

Originaltitel: All the Bright Places

Översättare: Ylva Stålmarck

Bokförlag: Lilla pirat förlaget

Handling: Ett klocktorn. Ett möte. Två människors liv förändras för alltid.

Theodore Finch mer känd som Theodore ”Freak” står allra högst upp i skolans klocktorn. Han ställer sig själv tre frågor. Är det här en bra dag att dö på? Är idag rätt dag? Om inte idag - när?

Violet Markey, den populära tjejen som förlorat sin syster i en bilolycka står i samma klocktorn, redo att hoppa.

När de båda åter befinner sig på marken igen låter de alla tro att Violet ”hjälten” räddat Finch men sanningen är en helt annan.

Favoritcitat: ”I slutändan är det inte dagarna vi kommer ihåg utan ögonblicken.”

Analys: Som stjärnor i natten är viktig, efterlängtad och välbehövlig. Boken skildrar den stora kärleken och sann vänskap men tar även upp stora samhällsproblem. Likt Lotta Olsson säger jag: ”Den tar mänskliga känslor på allvar” och det gör allt för få idag. Likt hur det är i dagens samhälle speglar boken omvärldens bristande kunskaper när det gäller att se, förstå och agera när någon annan mår dåligt.

Boken signalerar starkt att det för länge sen var dags att öppna ögonen. Som författaren själv skriver: ”Var fyrtionde sekund tar någon sitt liv i världen. Var fyrtionde sekund lämnas någon kvar att hantera förlusten.”

Men trots denna skrämmande statistik inger denna bok likt Tretton själ varför och Skam hopp. Hopp för att dessa frågor äntligen blir belysta. För det är ett steg i rätt riktning och jag hoppas innerligt att jag får se den dag då människor får den hjälp de behöver och att vi då lever i ett mer förstående samhälle.

När jag ligger här under ett parasoll på en pir i Italien och skriver detta får det mig att tänka på allt jobbigt här i livet men också allt som är riktigt, riktigt fint. Och varför, Theodore Finch, det aldrig någonsin är rätt dag att dö.

Författarens slutord är:
Om du tror något är fel, prata om det
Du är inte ensam
Det är inte ditt fel
Det finns hjälp att få

Det är något vi alla bör ta med oss. Jag säger inte att det är lätt för det vet jag att det inte är, men du är inte ensam.